Fotografträff hos Eilert
Små nätverk som träffas och diskuterar sin vardag med alla dess möjligheter och problem.......
Det borde det vara mera av!
Det här initiativet kom från Kerstin & Johnny (Fotograf Kerstin Eilert)
Det borde det vara mera av!
Det här initiativet kom från Kerstin & Johnny (Fotograf Kerstin Eilert)
i Enköping.....mycket bra.
Tema för dagen var framförallt, -Skall man sälja digitala bildfiler, och i så fall hur?
Hm....svårt ämne!
Att efterfrågan finns hos konsument, kan vi slå fast.
det här ämnet diskuteras hela tiden, av väldigt många, och vi kan nog också konstatera att det inte finns någon patentlösning om hur man skall förhålla sig. Ett sånt här möte får vi se som ett utbyte av reflextioner och erfarenheter, som får ligga som underlag för hur man själv skall hantera frågan.
Jag tror att de flesta känner som jag, att man lite under protest känner sig tvingad att i någon form erbjuda digitala filer.
Själv har jag 2 varianter som tilltalar mig mer än andra.
1. Leverera filer endast på motiv som jag redan levererat i någon form av papperskopia.
Detta för att det åtminstone skall finnas en referensbild som visar hur jag anser att min bild skall se ut.
Det är naturligtvis ingen garanti att det blir så, men det känns ändå ganska ok.
2. Erbjuda hela fotograferingen digitalt till ett ganska högt pris, med en avräkningsmodell.
T ex: Filerna från en bröllopsfotografering kostar 15000:- (+fotograferingskostnaden)
Från de 15000 drar men värdet på beställda presentationer, album, tackkort, förstorningar mm som beställs fram till en given tidpunkt. Det skulle betyda att om brudparet handlar prylar för ex 10000:- blir priset på filerna 5000:-
Då kan man på sätt och vis säkra en viss nivå på intäkterna från ett uppdrag.
Det tål att tänkas på...... det är ditt varumärke, yrkesheder och faktiskt en hel bransch som ligger i potten.
Ge er inte in i priskrig med andra fotografer, det lyckas aldrig, utan skapar bara problem.
Ställ er på tårna och gör bättre istället!
Man kan inte bromsa sig uppför en backe..... gasa istället och höj nivån på era arbeten och presentationer!
Gänget för dagen!
Kerstin Eilert, Tomas Ljungqvist, Sussi Tenö, Johnny S, Lars-Åke Holtz, Tom Ljungqvist,
Therese Tarras Wahlberg, Annie Odén, Anette Ibsén, Stig Gimlin.
Inte med på bilden: Patrik Lestander, Magnus Svensson.
Hadé
//Gert
Tema för dagen var framförallt, -Skall man sälja digitala bildfiler, och i så fall hur?
Hm....svårt ämne!
Att efterfrågan finns hos konsument, kan vi slå fast.
det här ämnet diskuteras hela tiden, av väldigt många, och vi kan nog också konstatera att det inte finns någon patentlösning om hur man skall förhålla sig. Ett sånt här möte får vi se som ett utbyte av reflextioner och erfarenheter, som får ligga som underlag för hur man själv skall hantera frågan.
Jag tror att de flesta känner som jag, att man lite under protest känner sig tvingad att i någon form erbjuda digitala filer.
Själv har jag 2 varianter som tilltalar mig mer än andra.
1. Leverera filer endast på motiv som jag redan levererat i någon form av papperskopia.
Detta för att det åtminstone skall finnas en referensbild som visar hur jag anser att min bild skall se ut.
Det är naturligtvis ingen garanti att det blir så, men det känns ändå ganska ok.
2. Erbjuda hela fotograferingen digitalt till ett ganska högt pris, med en avräkningsmodell.
T ex: Filerna från en bröllopsfotografering kostar 15000:- (+fotograferingskostnaden)
Från de 15000 drar men värdet på beställda presentationer, album, tackkort, förstorningar mm som beställs fram till en given tidpunkt. Det skulle betyda att om brudparet handlar prylar för ex 10000:- blir priset på filerna 5000:-
Då kan man på sätt och vis säkra en viss nivå på intäkterna från ett uppdrag.
Det tål att tänkas på...... det är ditt varumärke, yrkesheder och faktiskt en hel bransch som ligger i potten.
Ge er inte in i priskrig med andra fotografer, det lyckas aldrig, utan skapar bara problem.
Ställ er på tårna och gör bättre istället!
Man kan inte bromsa sig uppför en backe..... gasa istället och höj nivån på era arbeten och presentationer!
Gänget för dagen!
Kerstin Eilert, Tomas Ljungqvist, Sussi Tenö, Johnny S, Lars-Åke Holtz, Tom Ljungqvist,
Therese Tarras Wahlberg, Annie Odén, Anette Ibsén, Stig Gimlin.
Inte med på bilden: Patrik Lestander, Magnus Svensson.
Hadé
//Gert
Varför 18x24 ???
När jag jämför bildstorlekar i Norge vs Sverige (Jag är ju insyltad i båda marknaderna)
så blir jag lite fundersam.....
Om man utgår från en 40x50 och beskär den nedåt i alla "standardstorlekar" så ser man hur illa det hänger samman
i Sverige.
Alla ni som utgått från tex en 40x50 bild, och beskurit den till 18x24, vet vad jag menar....... precis, man tappar en god del på bredden. Den där perfekta bilden blir plötsligt alldeles för trång!?
I Sverige ser en typisk range ut så här:
40x50, 30x40, 24x30, 18x24, 13x18, 9x12. Eller hur?
För att åskådliggöra det i bild ser det ut så här:
Följ diagonal-linjen genom hörnen så ser ni att det inte hänger samma riktigt.
Den Norska rangen ser ut så här:
40x50, 32x40, 24x30, 20x25, 14x18, 10x13
Som ni ser här, så följs allt mycket bättre åt!
Varför är det så???
Jag har ingen aning.....har någon annan det?
Om man som fotograf tycker om att sälja ram, så skulle vi i Sverige tjäna mycket på att gå på den Norska varianten. Varför då?
Hur många av er har sett ramar i 14x18 och 32x40 i varuhus, stormarknader, IKEA mm..... ingen tror jag.
Även 20x25 är betydligt mera ovanligt att hitta.
På Lundeby har vi dessa storlekar, eftersom Norska fotografer har detta som standard!!!
Eller varför inte göra som vissa modiga fotografer gör..... skapa er egen standard (om ni vågar)
Sug på den!!!
//Gert
så blir jag lite fundersam.....
Om man utgår från en 40x50 och beskär den nedåt i alla "standardstorlekar" så ser man hur illa det hänger samman
i Sverige.
Alla ni som utgått från tex en 40x50 bild, och beskurit den till 18x24, vet vad jag menar....... precis, man tappar en god del på bredden. Den där perfekta bilden blir plötsligt alldeles för trång!?
I Sverige ser en typisk range ut så här:
40x50, 30x40, 24x30, 18x24, 13x18, 9x12. Eller hur?
För att åskådliggöra det i bild ser det ut så här:
Följ diagonal-linjen genom hörnen så ser ni att det inte hänger samma riktigt.
Den Norska rangen ser ut så här:
40x50, 32x40, 24x30, 20x25, 14x18, 10x13
Som ni ser här, så följs allt mycket bättre åt!
Varför är det så???
Jag har ingen aning.....har någon annan det?
Om man som fotograf tycker om att sälja ram, så skulle vi i Sverige tjäna mycket på att gå på den Norska varianten. Varför då?
Hur många av er har sett ramar i 14x18 och 32x40 i varuhus, stormarknader, IKEA mm..... ingen tror jag.
Även 20x25 är betydligt mera ovanligt att hitta.
På Lundeby har vi dessa storlekar, eftersom Norska fotografer har detta som standard!!!
Eller varför inte göra som vissa modiga fotografer gör..... skapa er egen standard (om ni vågar)
Sug på den!!!
//Gert
